Iransk 90-talsfilm topp 10

Med anledning av ett twiterinlägg jag skrev härom dagen bjuder jag här på en liten topp 10 lista, nämligen de bästa filmerna gjorda i Iran under 90-talet. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om Jafar Panahi och iransk film, där kan ni läsa lite mer om en del av filmerna om ni är nyfikna.

  1. The Mirror (Ayneh), Jafar Panahi, 1997
  2. Under olivträden (Zire darakhatan zeyton), Abbas Kiarostami, 1994
  3. Once Upon a Time, Cinema (Nassereddin Shah, Actor-e Cinema), Mohsen Makhmalbaf, 1992
  4. Paradisets färg (Rang-e-khoda), Majid Majidi, 1999
  5. Smak av körsbär (Ta’m e guilass), Abbas Kiarostami, 1997
  6. Äpplet (Sib), Samira Makhmalbaf, 1998
  7. A Moment of Innocence (Nun va Goldoon), Mohsen Makhmalbaf, 1996
  8. Den vita ballongen (Badkonake sefid), Jafar Panahi, 1995
  9. Salaam Cinema, Mohsen Makhmalbaf, 1995
  10. Close-Up (Nema-ye Nazdik), Abbas Kiarostami, 1990


Publicerat i Film | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Polska filmaffischer

Under kommunisttiden i Polen kunde inte filmbolagen få tag på något promotionmaterial till utländska filmer och man anställde därför konstnärer som fick fria händer att tolka filmen i affischerna, ofta hade de inte ens sett filmerna i förväg utan fick gå på filmens titel. Denna tradition har vidhållits även under senare år (se exempelvis ”Alice i underlandet” nedan).

Här nedan kommer 28 favoriter jag hittat sorterade i bokstavsordning (några filmer har två olika posters). Håll musen över bilden för att se vilken film det gäller och tryck på den för att se den i fullstorlek.

Vill ni se fler exempel så kan ni kolla in http://www.polishposter.com/

Vilka är era favoriter, skriv gärna en kommentar.


Publicerat i Film | Etiketter , , | 2 kommentar

TV-Tips: Lätting i lumpen (Tire-au-flanc 62), SVT2 22:35

Sveriges Television har denna veckan en ”fransk filmvecka” där de visar filmer ur den så kallade ”Franska nya vågen” (Nouvelle Vague). Vi bjuds på de stora klassikerna Till sista andetaget (À bout de souffle, Jean-Luc Godard, 1960), De 400 slagen (Les quatre cents coups, Francois Truffaut, 1959) & Cleo från 5 till 7 (Cléo de 5 à 7, Agnès Varda, 1962). De visar även Jacques Rivette och Eric Rohmers debutfilmer.

Utöver filmerna ovan visar dock SVT en riktig raritet! Nämligen filmen Lätting i lumpen (Tire-au-flanc 62), en nästan helt okänd film av François Truffaut och Claude de Givray. Filmen har väldigt få betygsättare på IMDb (38 st) och verkar inte finnas utgiven på DVD någonstans i världen så man bör definitivt passa på att se filmen på SVT ikväll om man gillar Truffaut. Filmen är baserad på en pjäs av André Sylvane som har filmatiseras flera gånger tidigare, bland annat av Jean Renoir 1928.

Ni kan läsa mer om serien och även om denna filmen på SVT’s sida.

Såg alla Truffauts långfilmer i ensam regi på Cinemateket 2009, och bjussar här nedan på en topp 10. Återstår att se om Lätting i lumpen klarar att slå sig in efter kvällens visning..

  1. Fickpengar (L’argent de poche, 1976)
  2. De 400 slagen (Les quatre cents coups, 1959)
  3. Jules och Jim (Jules, et Jim, 1962)
  4. Vilden (L’enfant sauvage, 1969)
  5. Dag som natt (La nuit américaine, 1973)
  6. Skjut på pianisten (Tirez sur le pianiste, 1960)
  7. Fahrenheit 451 (1966)
  8. Det gröna rummet (La chambre verte, 1978)
  9. Kärlek på flykt (L’amour en fuite, 1979)
  10. Bruden bar svart (La Mariée était en noir, 1968)
Publicerat i Film | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Cinematekets höstprogram, genomgång och reflektioner.

Är som många säkert vet en flitig Cinemateksbesökare, såg min första film (Pulp Fiction) på Cinemateket i Göteborg våren 2004 och har efter det sätt 473 stycken.

Jag fick en förhandstitt på programmet för en dryg månad sen men har inte velat avslöja något innan det var officiellt, men idag damp programmet ner i brevlådan.

Ni som läste min summering efter vårens sista visning minns kanske att jag hoppades på Miklós JancsóAndrej TarkovskijAlain ResnaisKira Muratova och Hou Hsiao-hsien. Till min stora glädje dyker det faktiskt upp både Jancsó och Hou i höstens program! Jag går igenom alla serierna här nedan med lite kommentarer.

Göteborgsprofiler

Experimentet (Ken Russell, 1980)
Petra von Kants bittra tårar (Rainer Werner Fassbinder, 1972)
Funny Bones (Peter Chelsom, 1995)
Fart, flickor och faror (Buster Keaton, 1924)

Göteborgsprogiler brukar kunna bjuda på en del oväntade guldkorn ibland, denna gång är det väl inget jätteimponerande kanske men Fassbinder är en sån regissör som jag gillar men aldrig kommer på tanken att se filmer av själv, så det passar ju utmärkt att få en serverad såhär. Även Chelsom och Russell filmen är osedda så på det sättet är det ju intressant.

Förhandsvisning

Micmacs! (Jean-Pierre Jeunet, 2009)

Förhandsvisningarna brukar dra mycket folk, men det är ingen film jag tror att jag hade sett annars så det är väl lite tveksamt hurvida jag går på den eller ej.

Nyrestaurerat

Klostret i Sendomir (Victor Sjöström, 1920)
Paradistorg (Gunnel Lindblom, 1977)

Här brukar man också kunna få lite guldklimpar och det stämmer verkligen i år! En fantastiskt stummfilm av Sjöström som jag sett för nått år sen på en halvkass VHS-rip och Gunnel Lindbloms Paradistorg som jag velat se i flera år.

Gunnar Fischer 100 år!

Det sjunde inseglet (Ingmar Bergman, 1957)
Smultronstället (Ingmar Bergman, 1957) 
Hamnstad (Ingmar Bergman, 1948) 
Pojken i trädet (Arne Sucksdorf, 1961)
Två människor (Carl Th. Dreyer, 1945)

Hade bara programmet att förhandstitta på men inte serierna så jag undrade lite i vilken serie de tre Bergman-filmerna skulle in och varför de visade Dreyers Två Människor igen så kort efter senaste visningen, men det borde jag ju räknat ut med facit i hand. Gunnar Fischer är väl värd att fira och den 18:e November fyller han 100 år. (Samma dag som min pappa fyller år för övrigt)

Fotbollsfest på film

Fimpen (Bo Widerberg, 1974)
Kill The referee (Lehericey Delphine, Yves Hinant, 2009)
Die elf teufel (Zoltan Korda, 1927)
Zidane: A 21st Century Portrait (Douglas Gordon, 2006)
Kvinnor Offside (Jafar Panahi, 2006)
Michael Laudrup: A Football Player (Jörgen Leth, 1993)

Precis som för fyra år sen har Cinemateket med anledning av världsmästerskapet i fotboll valt ut ett antal fotbollsrelaterade filmer nu i höst. Minns inte alla filmerna som visades då men jag tror inte att det är några dubletter. En riktigt positiv överaskning är att vi får en stummfilm i detta temat! Ser även fram emot att se om den sköna Fimpen av Bo Widerberg och att kolla in den (enligt vad jag läst om den) intressanta och annorlunda dokumentären om Zinedine Zidane. Läs gärna mitt blogginlägg om Jafar Panahi för mer info om honom och om filmen Kvinnor offside.

Claire Denis

The Intruder (2004)
Beau Travail (1999)
No Fear, No die (1990)
Jag är inte sömnig (1994)
U.S. Go Home (1994)
Nénete och Boni (1996)
Chocolat (1998)
Friday Night (2002)
Trouble Every Day (2001)
35 Shots of Rum (2008)

Näst största temat får en för mig nästen helt osedd regissör, trevligt värre! De jag sett har varit både bra och intressanta så jag hoppas på flera trevliga bioupplevelser i Claire Denis sällskap i höst.

Buster Keaton

Fart, flickor och faror (Buster Keaton, 1924)
Krut, kulor och kärlek (John G. Blystone & Buster Keaton, 1923)
Skepp ohoj! (Buster Keaton & Donald Crisp, 1924)
Kofösaren (Buster Keaton, 1924)
Så går det till i krig (Clyde Bruckman & Buster Keaton, 1926) 
Hans son på Galejen (Charles Reisner, 1928)
Kanonfotografen (Edward M. Sedgewick, 1928)

Alltid roligt med stummfilm på Cinemateket och Buster Keaton är en personlig favorit så detta kan bli riktigt trevligt. Hade varit roligt om de kört ett pass med några av hans bästa kortare filmer också, men det är ett bra utbud de valt och det är två osedda filmer för mig.

Michael Powell

Svart Narcissus (1947)
Det hände i skottland (1945)
De röda skorn (1948)
Det börjar i Berlin (1943)
Tjuven i Bagdad (1940)
A Canterbury Tale (1944)
Störst är kärleken (1946)
Hoffmans äventyr ( 1951)
Peeping Tom – En smygtittare (1960)

Powell (och Pressburger) borde jag definitvit skrivit med bland de jag hoppades på för det är något jag har hoppats på inför varje programmsläpp. Deras fantastiska Technicolor-filmer lär göra sig underbart på den stora duken. Innehåller mina tre favoriter Svart Narcissus, Det hände i skottland och De röda skorna. Dessutom tre osedda filmer som jag velat se länge. Totalt nio filmer varav 7 i samregi med Emeric Pressburger.

Miklós Jancsó

Frihetens vindar (1969)
Röd hymn (1972)
Män utan hopp (1966)
Röda och vita (1967)

Här har vi en kulturgärning! Jancsó är en fantastisk regissör vars filmer tyvärr inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Hade varit roligt om det varit fler än 4 filmer, men de tre jag sätt älskar jag och längtar efter att se om på bio. Den sista filmen Frihetens vindar har lagat högt på min ”vill se”-lista i flera år.

Hou Hsiao-hsien

Goda män, goda kvinnor (1995)
Sorgens stad (1989)
Goodbye South, Goodbye (1996)
Tid att leva – tid att dö (1985)
Café Lumiere (2003)
Millennium Mambo (2001)
Three Times (2005)
Flowers of Shanghai (1998)

Underbart att se ett så här omfattande tema med en av mina absoluta favoritregissörer. Jag skulle kunna prata hur länge som helst om Hou, men vi sparar nog det till ett separat blogginlägg framöver, kanske efter att jag sett om filmerna på bio. DVD-släppen på Hous filmer i synnerhet de från 90-talet är tyvärr ganska dåliga, jag har därför avvaktat med att se dem, men vilket bra tillfälle detta blir. Lite synd att de inte visar hans film Marionettmästaren (1993) som inte finns utgiven på DVD alls i korrekt format eller min favoritfilm av honom The Boys From Fengkuei (1983), men som helhet en fantastisk serie!

Publikens val

De sju samurajerna (Akira Kurosawa, 1954)
Söndagarna med Cybèle (Serge Bourguignon, 1962)
Krigsspel (Peter Watkins, 1965)
En byråkrats död (Thomas Guitérrez Alea , 1966)
Padre padrone (Vittorio & Paolo Taviani, 1977)
Mommie Dearest (Frank Perry, 1981)

De sju samurajerna var en av de första filmerna jag såg på Cinemateket och jag har inte sett om den under de 6 åren som gått sen dess, så det är kanske dags igen nu även om Samuraj-film är något jag har mycket svårt för. Utöver det är Krigsspel och En byråkrats död filmer jag har varit nyfiken på ganska länge och definitivt kommer att se.

Dennis Hopper

Den amerikanske vännen (Wim Wenders, 1977)
Blue Velvet (David Lynch, 1986)
Easy Rider (Dennis Hopper, 1969)
Apocalypse Now Redux (Francis Ford Coppola, 1979/2001)

Cinemateket passar även på att hylla skådespelaren och regissören Dennis Hopper som avled i våras. Har sett alla filmerna och de är bra allesammans, mest sugen på att se om Lynchs Blue Velvet. Hade önskat att de visade originalet av Apocalypse Now i stället för den förlängda versionen, men jag får väl ta och titta på den på min DVD jag köpte i New York förra sommaren i stället.


Sammanfattning

Jag tror faktiskt att detta är det bästa programmet Cinemateket haft under min tid som medlem! Ja det måste det vara! 8 filmer av Hou, 9 av Powell och 4 av Jancso är ju bara det fantastiskt, dessutom är det nog det högsta antalet stummfilmer de haft under en och samma termin. Vad tycker ni om programmet? skriv gärna en kommentar till blogginlägget!

Har även gjort en Google-kalender av programmet som ni kan följa genom att gå in på den här, då har ni alltid aktuellt program nära er och ni kan synka det med iPhone eller dylikt om ni skulle önska det. Mycket nöje så hoppas jag vi ses i biomörkret!


Publicerat i Film | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Roman Polanski Fri! + What?

Roman Polanski greps i Schweiz i september 2009 och USA har velat ha honom utlämnad men idag sattes han alltså i stället på fri fot. Ni kan läsa mer om det inträffade på GöteborgsPostenDagens Nyheter eller Svenska Dagbladet. Jag tänkte i stället bjuda på en kortare text om min Polanski-favorit What? (Che?, 1972).

Har länge haft ett stort intresse för polsk film och Polanski får väl trots att han är född i Frankrike och varit verksam både i Hollywood och runt om i Europa klassas som en polsk regissör. Han var den regissör som fick mig att få upp ögonen för Polsk film och upptäcka andra fantastiska regissörer som Krzysztof Kieslowski, Wojciech Has, Andrzej Wajda & Maciej Drygas. Jag såg What? för första gången i höstas på Cineamatekets Polanski-tema och jag hade då sett allt av Polanski förutom den och Döden och flickan (Death and the Maiden, 1994). Hade inte hört särskillt gott om What? och den är Polanskis minst sedda film (om man går efter antalet IMDb-röster) så jag hade inga särskillt höga förväntningar, men den imponerade enormt på mig.

What? handlar om den amerikanska turisten Nancy (Sydne Rome) träffar på ett par busar på vägen och tar skydd i en italiensk lyxvilla på rivieran. Här träffar hon på en märklig samling människor bland annat spelade av Marcello Mastroianni och Roman Polanski själv. Det som är så briljant med filmen är att den är en lättviktig erotisk fars och samtidigt som det är en tung psychologisk thriller. Nancy känns på många sätt som än äldre Alice från Lewis Carrolls Alice’s Adventures in Wonderland vilse i en värld hon inte förstår sig på. Även för oss åskådare är det en mycket besynnerlig plats.

Skall inte gå in mer på handlingen men jag rekomenderar alla som gillar Polanski att kolla upp What?, den finns bland annat utgiven på svensk DVD av Studio S Entertainment.

Publicerat i Film | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Monkey Island 2: Special Edition, äntligen ute!

När man inte kan glädjas åt tyska fortbollsframgångar kan man i alla fall glädjas åt att Monkey Island 2: Special Edition släpptes idag.

Monkey Island 2 är kanske mitt favoritspel av alla som gjorts enligt mig. Jag köpte spelet till vår Amiga strax efter det kom ut 1991 och har fortfarande lådan i fint skicka ståendes i min bokhylla. (Ni ser den här till höger.)

Förra året släppte Lucas Arts en nyrelease av The Secret of Monkey Island för PC, Mac, Xbox, Playstation och iPhone, det innehöll ny högupplöst grafik och ett nytt ljudspår. Var ett väldigt kärt återseende att spela om spelet, men det har alltid varit LeChucks Revenge som har varit min favorit i Monkey Island serien. Så det skall bli fantastiskt roligt att spela igenom spelet igen. Det var minst tio år sedan jag spelade igenom spelet i sin helhet nu.

Alla som inte har spelat det redan eller på länge borde definitivt kolla upp det. Ni hittar mer info på Lucas Arts hemsida.

Publicerat i Övrigt | Etiketter , , | Lämna en kommentar

WordPress 1,2,3

Här tänkte jag bunta ihop ett gäng nyheter som alla har med WordPress att göra.

1. WordPress 3.0 är ute

WordPress 3.0 kom för ett par veckor sedan, och jag har kört både betan och den skarpa på olika projekt men det var först idag jag uppgraderade arvid.nu till den nya versionen. Jag hoppas sidan flyter på minst lika bra som tidigare för er. Skulle det vara något som ser konstigt ut så maila mig och berätta vad.

2. My Record Collection har fått över 100 nedladdningar.

Min första WP-plugin My Record Collection har nu laddats ner över 100 gånger. Det har varit en klar minsking i neddladningar de senaste veckorna så det är väl kanske dags att göra lite mer reklam för den. Jag har dessutom knåpat ihop en plugin till vid namn: Password Protect All Posts. Den gör kort och gott det den heter och inte mycket mer, letade efter något liknande till en kund på jobbet med hittade inget som var exakt det jag ville ha så jag vidareutvecklade en befintlig plugin med de funktioner jag behövde. Förhoppningsvis är det fler som kan ha nytta av den.

3. Ma.tt i ny design

Hemsidan med den fyndiga domänen ma.tt ägs av Matt Mullenweg, Matt är skaparen/grundaren av WordPress och Automattic. Sidan var tidigare i mina ögon ganska ful och plottrig, men den nya designen som dök upp i fredags är verkligen en fullträff. Lite retro-känsla kryddat med Popart-estetik (inspirerat av Roy Lichtenstein). Använder dessutom Typekit för att få tillgång till några icke-standard-typsnitt. Kolla in en före och efter-bild på ma.tt här.

Publicerat i Webbutveckling | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Albert Serras Birdsong (El cant dels ocells)

Albert Serra är en ung och mycket intressant filmskapare. Han gör film på det sättet han tycker att den skall göras och bryr sig inte om vad andra tycker. Jag träffade honom för ett par år sedan på en Q & A efter en visning av hans film Honor of the Knights (Quixotic/Honor de Cavelleria) på Göteborgs Filmfestival.

Han berättade bland annat att när filmen visades på Director’s Fortnight i Cannes så lämnade ca 80% av publiken salongen innan filmen var slut. Det var inte i närheten lika många som lämnade salongen här (även om det var ett gäng), men det var många i publiken som inte riktigt uppskattade det långsamma tempot i filmen eller hur lite av de klassiska elementen i en Don Quijote-filmatisering han lämnat utanför. Alfonsos begynnande galenskap porträtteras även här, men i stället för slagsmål med väderkvarnar får vi här en statisk kamera som från håll filmer Quijote som viftar med sitt svärd i högt gräs.

Filmen är filmad i endast naturligt ljus och ofta i antingen gryning eller skymning, något som en del i publiken irriterade sig på och ställde frågor om. Det var då jag första gången fick höra om Serras nästa projekt. En filmatisering av de tre vise männens stjärnledda vandring till Jesus födelseplats i Betlehem. Även denna film är inspelad i endast naturligt ljus och en stor del av filmen utspelar sig av naturliga själ på natten.

Birdsong (El cant dels ocells) är en minimalistisk film, filmad i svartvitt med statisk eller handhållen kamera, långa tagningar och lite dialog (även om min spontana känsla är att det är betydligt mer dialog än i Honor of the Knights).  Även ljudläggningen i övrigt är mycket minimalistisk, tystnad används i stor utsträckning som ett berättartekniskt grepp och filmen innehåller så när som på en scen enbart diegetiskt ljud.

Serra berättade även på Q & A:n (för Honor of the Knight) att de största inspirationerna för den filmen var Robert Bressons Lancelot du lac (1974), Pier Paolo PasoliniMatteusevangeliet (Il vangelo secondo Matteo, 1964) och Roberto Rosselinis Franciscus, Guds gycklare (Francesco, giullare di Dio, 1950) och Pasolinis Matteusevangeliet är definitivt en stor inspiration även till Birdsong. Det kontrastrika fotot och de avskalade miljöerna (i synnerhet i de delar i filmen om Josef, Maria och det nyfödda Jesusbarnet) liknar på många sätt fotot i Pasolinis största mästerverk.

Jag skulle inte säga att skådespelet är dåligt men det är filmens svagaste kort. Två av de tre stjärntydarna är skådespelare som spelade Sancho och Don Quijote i Honor of the Knights. En annan av skådepselarena, Mark Peranson passade på att spela in en ”making of”-dokumentär samtidigt som han spelade i filmen. Jag har tyvärr inte sett filmen, men jag skulle väldigt gärna göra det. Ni kan hitta mer information om dokumentären Waiting for Sancho filmens hemsida.

Jag har tyvärr inte sett Birdsong på bio utan på en icke anamorfisk DVD-screener som inte gör att de mörka scenerna kommer riktigt till sin rätt, men jag håller ändå Birdsong som en starkare film än Honor of the Knights, och rekommenderar den varmt för personer som gillar filmer av den i stil med Pedro Costa, Lisandro Alonso & Aleksandr Sokurov. Jag hoppas även att det dyker upp en riktig DVD av filmen med Waiting for Sancho som bonusmaterial.

Något annat jag ser fram emot mycket är Albert Serras nästa film som enligt de uppgifter som kommit fram kommer att vara en filmatisering av Bram Stokers Dracula. En med största sannolikhet betydligt mer egen och intressant version av den storyn är vad Francis Ford Coppola gav oss 1992.

Publicerat i Film | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Sage Francis lägger musiken på hyllan?

För 8 år sedan var Sage Francis definitivt en av mina favoritrappare. Jag fick upp ögonen för honom på Hultsfredsfestivalen 2001. Han var där en av bokningarna till den hiphop-eftermiddag som Fatmilk arrangerade i ett av (dans)tälten ner vid vattnet som vid den tiden hette E1 och E2 tror jag. Även Breakestra, DJ Vadim, Akrobatik och ett helt gäng svenska artister uppträdde där det året.

Sage hade visserligen släppt två (fantastiskt bra) tolvor med sin grupp Non-Prophets och vunnit freestyle-tävlingen Scribble Jam åren innan, men jag tror ändå att han var relativt okänd bland svenska hiphop-lyssnare. Efter den här spelningen öppnade han dock upp ögonen för mig och många andra. Han är helt oberäknelig, men en fantastisk underhållare när han kör live. Han uppträdde på Hultsfred endast uppbackad av en DAT-bandspelare. Efter spelningen gick han runt på festivalområdet och krängde hembrända CDs. Jag plockade upp samling med livelåtar han gjort tillsammans med sin live-grupp AOI (Art Official Inteligence) och den rullade många varv innan hans solodebutalbum Personal Journals (anticon., 2002) dök upp.

Efter första skivan turnerade han flitigt och släppte även ett par hembrända CDs i sin ”Sick of…”-serie innan 2003 och Non-Prophets (Sage Francis på rap & Joey Beats som producent) skiva Hope släpptes. Skivan är enligt mig den bästa skivan Sage Francis släppt och jag rankade den som 2000-talets nästa bästa skiva i Come Clean Radio i slutet av 2009.

Efter Hope har Sage släppt ytterligare tre skivor i eget namn, A Healty Distrust (Epitaph, 2005), Human The Death Dance (Epitaph, 2007) & Li(f)e (Anti, 2010). Human the Death Dance har jag knappt lyssnat på någonting, men A Healthy Distrust fick ett gäng spelningar när det bagav sig och den låten jag gillade där var den country-doftande Johnny Cash-hyllningen Jah Didn’t Kill Johnny. Jag blev därför lite extra nyfiken när jag hörde att det nya albumet Li(f)e var i liknande stil.

Har lyssnat igenom plattan ett par gånger nu och skulle nog vilja påstå att den är hans bästa soloskiva sen debuten. Jag gillar speciellt den andra singeln The Best of Times om producerats av den franske kompositören Yann Tiersen, mest känd för soundtracket till filmen Amélie från Montemarte.

Ni kan ladda ner The Best of Times och även se videon på Sage Francis hemsida.

När jag ändå tipsar om en sak att ladda ner kan jag ju passa på att tipsa om en till, som promotionmaterial satte Joey Beats ihop en mixtape-CD som skickades med pre-orders av Hope. Jag har den själv och älskar den. Riktigt bra mix av boom-bap från ’88-’93 med bl.a. KMD, Masta Ace, Brand Nubian, Leaders of the Newschool  m.m. Går att tanka ner gratis på Joey Beats blogg.

Så vad menas med rubriken undrar ni kanske? Jo på Wikipedia hittade jag när jag skulle kolla upp lite fakta till detta blogginlägget följande information:

Prior to the last song during a set at The Glass House in Pomona, CA on June 9th, 2010, Francis announced an indefinite hiatus following the ”LI(F)E On The Road” Tour.

Så alla som inte har sett honom live eller är sugna på att se honom igen borde definitivt kolla in honom när han besöker Skandinavien i höst:

Sept 28th – Copenhagen, Scandinavia – Lille Vega (w/ B. Dolan)
Sept 29th – Lund, Scandinavia – Mejeriet (w/ B. Dolan)
Sept 30th – Oslo, Scandinavia – Living Room (w/ B. Dolan)
Oct 1st – Upsalla, Scandinavia – Ordsprak Festival (POETRY SHOW w/ B. Dolan)
Oct 2nd – Stockholm, Scandinavia – Södra Teatern (w/ B. Dolan)

Publicerat i Musik | Etiketter , , , , | 3 kommentar

My Record Collection – min första WordPress-plugin

Har jobbat mycket i WordPress både i arbetet och privat, och jag har redigerat mallar och widgets m.m. Men jag har inte byggt någon hel plugin från grunden… Fram tills nu!

För de senaste veckorna har jag snickrat på en plugin som låter dig exportera din skivsamling från Discogs.com och importera den till din WordPressblog.

Ni kan läsa mer om det i min sida under My Record Collection sidan under mina hobbyprojekt. Jah har även skapat en officiell sida för pluginen som ni finner här.

Vill ni se pluginen ”in action” så har jag lagt upp en sida med min skivsamling.

Vill ni ladda ner pluginen för ni det från WordPress officiella plugin-katalog.

Publicerat i Musik, Webbutveckling | Etiketter , , , , | 2 kommentar